30 september – 25 oktober 2017
Stefan Markström är sedan fyra år tillbaka yrkesveksam på Olofsfors bruk i Västerbotten. Där driver han sin ateljé i den gamla manufaktursmedjan. Hans huvudsakliga sysslor är skulptur och måleri men han jobbar även med kurser då och då.
www.stefanmarkstrom.se
Natur
Jag har samarbetat med Jennie Forsberg, konstvetare, för att sätta ord på papper som en ingång till att uppleva utställningen. Vi ses i ateljén för några samtal om arbetet med att skapa konstverken och utställningen.
Inför den här utställningen har jag arbetat med avskalade bilder av natur. Konstverken kom så att säga till och tog form ur natur som idé och de möjligheter som materialen ger. Det låter lite abstrakt när man säger ”natur som idé”, men det jag menar är att dels så finns det konkret natur där ute som går att besöka och peka ut på en karta, dels så finns en inre bild eller idé om natur. Genom naturen har jag kunnat skapa ett rum där jag kan utforska och undersöka, våga släppa det jag vet och kan. Jag målar till exempel en horisontlinje och då blir det ett djup i bilden, vilket gör att jag kan arbeta med färgerna på ett annat sätt än om jag hade valt att se duken eller papperet som en yta. Samtidigt skalar jag bort detaljerna från naturen, det som gör att naturen får en geografisk placering eller egen identitet, så att det som bli kvar är ett fåtal beståndsdelar – rumslighet, material, luft, ljus, skugga. Det vore mer rättvist att säga att jag har skapat naturrum än att jag har avbildat naturen.
Stora delar av arbetsprocessen har handlat om att släppa kontrollen. De naturrum jag har skapat blir ett stöd i en annars ganska osäkrad arbetsprocess. Att arbeta så kräver en viss vana, en hantverksskicklighet och en kunskap om hur materialen fungerar, vilka möjligheter de bär. Annars går det inte att släppa taget. Akvarellen har varit utgångspunkten för hela utställningen. Jag valde att låta färgernas egenskaper forma förutsättningarna även för övriga verk i utställningen. Jag har utforskat hur akvarellen fungerar, hur den sprider sig, ger form och torkar eller släpper ur. De former som uppstått i målningarna har sedan inspirerat mig när jag format skulpturerna. Jag har arbetat med trä en hel del tidigare. Träets struktur, dess ådringar och sätt att fungera ger förutsättningar för former och volymer. Akvarellen har uppmuntrat en transparens som jag har tagit in i oljan. Där arbetet med olja tidigare har varit ganska massiv, har jag gett oljorna möjlighet att andas på ett sätt som minner om akvarell.
Jag har upplevt att det finns tydliga relationer mellan verken, och jag har funderat över ord som kan beskriva vad de har gemensamt. Luft är framträdande. Träskulpturernas former möter akvarellen genom luft, där det i träet formar sig som en förnimmelse av ljud och i akvarellen snarare som klarhet. En andning som förenar de olika uttrycken. I oljorna är det mer luft som rymd, och de låga horisonterna ger en känsla av trygghet och överblick. Det finns också något avvaktande. En upplevelse av en tystnad som lyssnar efter något. En tystnad som känns fylld av mening utan att för den skull ha givna ord eller enkla beskrivningar.
Samtidigt som tystnaden skapat en vila, finns det en rörelse där, en aktivitet. Det gäller även ljuset, som förflyttar och förändrar sig. Ljuset tar sin plats och mörkret faller där ljuset inte ryms.
Stefan Markström
Jennie Forsberg
