"En plats där jag markerar min närvaro"

Till minne av
Lars Ahlström

Måleri & skulptur

21 oktober –
20 november

Minnesvernissage 23 oktober kl. 12-15

Lars Ahlström gick bort den 23 december 2020. OSs har fått det stora förtroendet att skapa denna minnesutställning tillsammans med Lars maka och söner – som en hyllning och en tillbakablick på ett fantastiskt konstnärskap. Den närmaste familjen närvarar vid minnesvernissagen den 23 oktober för att dela minnen och återblickar.

Utställningen öppnar tors 21 oktober kl 18-20 och visas både i galleriet och i studion.

Måleriet var hans primära konstnärliga uttryck. Den målade ytan fascinerade, pockade på uppmärksamhet och de till synes oändliga möjligheterna måleriet erbjöd var en ständig inspiration. Även om färgen, duken och ytan var något han alltid återkom till arbetade han också under hela sin karriär med grafik, performance, video och installationsbaserade verk. Både nationellt och internationellt rönte han framgångar och det var integritet och ärlighet mot den konstnärliga processen som kom att definiera hans konstnärskap.

Lars växte upp i Örnsköldsvik där han också började sin konstnärliga bana. 1970 flyttade han till Umeå och kom att bli en central gestalt i stadens konstliv. Under stora delar av sjuttiotalet verkade han i konstnärsgruppen REX (Radikala expressionister) tillsammans med bland andra Bill Olson, Roger Wikström och Dick Wästberg. REX var en självklar del av länets konstscen och med sina, ofta politiska, frågeställningar ytterst relevanta.

I slutet av sjuttiotalet påbörjade Lars ett samarbete med Hans-Anders Molin. Tillsammans började de utforska strukturer i bergytor. Tanken var att ta måleriet ett steg längre och istället för att avbilda naturens strukturer helt enkelt försöka fånga de faktiska ytorna. En form av framkallning av klippor. Efter många mer eller mindre lyckade experiment under loppet av två år, där de gjöt av klippor på ön Trysunda i Höga kusten, hade de producerat tio monumentala dukar med klippavgjutningar. Projektet kom att kallas “Utomhusarbeten – Hudflängning av berget”. Projektet fick stor internationell uppmärksamhet och de blev inbjudna till Biennalen i Paris 1980. Avgjutningarna visades även på Kulturhuset i Stockholm samt ett flertal andra ställen.

Under början av åttiotalet var Lars med och startade perfomancegruppen Decay Pitch tillsammans med Bill Olson och Roland Spolander. Decay Pitch var tidiga med att arbeta med performance och rönte stor uppmärksamhet med otaliga framträdanden på bland annat Moderna museet samt i många städer ute i Europa. Därtill sändes deras verk flertalet gånger både i SVT och i Sveriges radio.

I mitten av åttiotalet, efter en två år lång paus, hittade Lars tillbaka till måleriet. En svit målningar innehållande vargar visades 1986 på Bildhörnan i Umeå och även om de verken rent motivmässigt var en parentes så var processen avgörande för hans väg tillbaka till måleriet.

Under nittiotalet utvecklades Lars konstnärliga uttryck. Med en målerisk stringens och teknisk träffsäkerhet befann han sig mitt i den nordiska traditionen av abstraktion. Fascinationen av strukturer och ytor tog han med sig in i ett nytt sätt att måla. Med en självklar lekfullhet och självsäkerhet utforskade han bildens yta, färgens möjligheter och koloritens betydelse. Stora målningar, mäktiga målningar. Han hade hittat hem. Denna period i hans konstnärskap kulminerade med stora separatutställningar på Bildmuseet och Galleri Stefan Andersson i Umeå samt Konstnärshuset och Galleri Bergman i Stockholm.

Efter över 30 år i Umeå flyttade Lars tillbaka till Örnsköldsvik och kom där att engagera sig i stadens konstliv och dess förutsättningar. Han var under många år ordförande i Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad. och engagerade sig djupt i verkstadens utveckling. Lars bidrog till att många kurser i olika konstnärliga tekniker genomfördes i verkstadens regi. Han var också en av de som initierade starten av Galleri Lokomotiv.

Under sina år i Örnsköldsvik var Lars även projektledare för Stiftelsen Nätterlunds minnesfond där han ansvarade för upphandling och genomförande av flertalet konstnärliga gestaltningsprojekt. Han utredde också förutsättningarna för Örnsköldsviks kommuns konstinköp vilket resulterade i att kommunen återinförde en årlig budget för inköp av konst till gagn för såväl konstnärer som medborgare.

Även om åren i Örnsköldsvik till stor del kom att präglas av hans engagemang för stadens konstliv och dess konstnärer var han hela tiden aktiv i sitt eget konstnärskap. Med flertalet separatutställningar och ett stort antal grupputställningar både i Sverige och i Europa samt många framträdanden med performancegrupperna Decay Pitch och Still life förblev hans konstnärliga gärning alltid närvarande, alltid relevant.

Lars sista stora separatutställning öppnade den 14 december 2019 på Örnsköldsviks museum. Utställningen hette “Mina trakter” och var både retrospektiv och aktuell, med verk som spände över hela hans karriär. En storslagen visning av ett mångbottnat konstnärskap. Han togs ifrån oss mitt i sin gärning. Han var inte färdig. Trots det lyser han livsverk klart och tydligt. För världen är nu den plats där han markerat sin närvaro.

Lars Ahlström gick bort onsdagen den 23 december 2020.

Olof Ahlström
14 oktober 2021