Olof Ahlström: Amok

Jag är framför allt intresserad av själva bildytan, hur färgerna kan bete sig på ett underlag. Påläggning av färg känns som en praktik med oändligt antal möjligheter. Sedan finns där idén om den fungerande bilden. Ambitionen är ofta att skapa en bild med provokationer gentemot den balanserade kompositionen utan att den fallerar. I de försök som är lyckade adderas något nytt och i bästa fall kan nya riktningar i måleriet skönjas. Utmaningen i att med enkla förutsättningar försöka maximera en bildyta fascinerar mig. Hur komplex, enkel, nyanserad eller oväntad kan en målning göras med endast färgpåläggning på en yta.

Och så detta ögonblick när målningen ”vaknar”. Något har inträffat, formationerna av färg har blivit tillräckligt många, mötena tillräckligt komplexa. En kritisk massa uppnådd. En respons. Så börjar ett nytt stadie, ett växande utbyte med målningen. Ett värde har uppstått, ett innehåll. Men också något som kan förstöras.

Måleriet rör sig också ofta i riktning mot det organiska, arkeologiska och det materiella. Stratifiering, lager av information fast under ytan och fast i tiden. Dolt. Fält av formationer, fångade ur kontrollerade men samtidigt slumpartade processer där måleriet får ta större plats, får delta och lämna avtryck.

—

Olof Ahlström, 21 mars 2023